Om kort om The Politics of Jesus kapittel 6

Yoder presenterar här en väldigt intressant bild av Jesus med att kategoriskt förklara vad det betyder att tillhöra Kyrkan. Skit intressant. Allt kretsar kring Jesu liv och död på korset. Radikalt.

samvetets avgrund

Vad är samvetets avgrund? Jo, det är vad vi som har levt våra liv i ett överflöd av rikedomar känner när vi försöker nå insikt om världens orättvisor. Vad vi känner den stunden då vi försöker förstå fattigdom och misär med vårt hela förstånd och upplever hur vi med vår lilla empatiska förmåga förgäves försöker lida med dessa människor. Samvetets avgrund är den förlamande fasan som slår en när man står ansikte mot ansikte med en föräldralös tiggarpojke och förstår att fast man skulle ge pojken allt man äger så skulle man ändå vara mer lyckligt lottad. Att man är otillräcklig på alla mått, att klyftan är för vid, avgrunden för djup, för att vi skulle ens kunna veta var vi ska börja hela den.

Om man drar saker till sin spets finns det två olika sätt att reagera på detta, av vilka den vanligare är att tycka synd om dessa stackars människor men förklara uppgiften omöjlig (vilket den sannolikt är), acceptera att det finns en avgrund och känna sig lite lättad över att befinna sig på "den rätta sidan" och fortsätta leva som vanligt. Man kanske försöker rationalisera, och tänka att det säkert finns skäl till att vissa har det bättre än andra, att alla får det de förtjänar, men sådan rationalisering är bara ett sätt att sälja sin själ för ett bättre samvete.

Det andra sättet är att aktivt försöka ändra på situationen. Man kan undra vad som egentligen är problemet? Är det inte mitt dåliga samvete som paralyserar mig? Är det inte känslan av att vara ovärdigt lycklig som får mig skräckslagen? Vi kan övervinna denna klyfta bara genom att efter att ha förstått dess innebörd och accepterat dess existens helt fullt förneka dess makt i våra liv . Detta är Kyrkans uppgift.

Inte så att det finns en Kyrka för rika vita studerande, en för äldre människor, en för de utsatta och fattiga, en för de "liberala" och en för de "konservativa". En Kyrka, en Kropp. Kyrkans uppgift är att gå över de gränser som binder oss människor. Kyrkans uppgift är att vara Kristus och föda Kristus till världen om och om igen. Kyrkan är det forum, den kontext var jag kan älska min nästa, inte på grund av att jag har dåligt samvete mot denne, utan på grund av att min nästa är min broder eller min syster . Jag får detta att låta löjligt enkelt. Det är det inte. Man behöver träna upp sig i allt detta och det kommer att ta generationer innan synliga resultat nås, men jag vill i alla fall försöka.

Om föreläsningen gällande GT

En definition på ordet ”politics” som jag fiskade fram på Google lyder såhär: Politics is a process by which groups of people make collective decisions. The term is generally applied to behavior within civil governments, but politics has been observed in other group interactions, including corporate, academic, and religious institutions. It consists of "social relations involving authority or power" and refers to the regulation of a political unit, and to the methods and tactics used to formulate and apply policy.

När jag funderar på denna definition på begreppet politik måste jag säga att i alla fall jag har en litet förvrängd bild av det. Det är så lätt att ta ett så vardagligt fenomen som politik, som med nödvändighet existerar överallt var det finns relationer, och isolera det så den bara har makt inom vissa delar av livet. Vi är alla politiker, därför måste också kyrkan – om den vill vara något annat än en institution inom staten – våga vara politisk. Vad det betyder i praktiken är en annan sak.

Jag tror inte att jag var ensam i att känna mig lite borttappad under föreläsningen. Kanske hade det att göra med att jag inte hade läst texterna tillräckligt noga, kanske hade det att göra med att det var mycket ovant att försöka läsa texterna ifråga på det sättet som kursen krävde. Som Emma sade så fint ”Man känner ju dem bäst från barnens bibel” – jag känner igen mig. Jag hoppas att dessa slutsatser kommer att inspirera mig att försöka mera.

Gamla Testamentet är en väldigt komplicerad samling skrifter, och jag märker att jag definitivt saknar sakkunskapen som krävs för en verkligt djup analys som jag uppfattar att krävs för att nå ”kärnan” i dess budskap från ett politiskt perspektiv. I och med att det är sagt skall jag göra mitt bästa, men var snälla och kommentera om jag missat något.

I de texter som vi behandlade var den röda tråden det narrativ som judarna skapade om deras speciella relation med Gud. De gör kanske inte anspråk till att vara exakta återgivelser av de händelser som de berättar om, utan försöker med hjälp av narrativ förklara Guds roll som monarken i en politisk hierarki.

Denna relation mellan judarna och Gud är judarnas identitet i sin helhet, intet mindre, intet mera. 

detta lär bli relativt coolt

Denna blogg existerar på grund av att det är det forum var jag skall diskuttera de tankar och frågor som uppstår i kursen politisk teologi som jag går i Åbo Akademi.