Om föreläsningen gällande GT

En definition på ordet ”politics” som jag fiskade fram på Google lyder såhär: Politics is a process by which groups of people make collective decisions. The term is generally applied to behavior within civil governments, but politics has been observed in other group interactions, including corporate, academic, and religious institutions. It consists of "social relations involving authority or power" and refers to the regulation of a political unit, and to the methods and tactics used to formulate and apply policy.

När jag funderar på denna definition på begreppet politik måste jag säga att i alla fall jag har en litet förvrängd bild av det. Det är så lätt att ta ett så vardagligt fenomen som politik, som med nödvändighet existerar överallt var det finns relationer, och isolera det så den bara har makt inom vissa delar av livet. Vi är alla politiker, därför måste också kyrkan – om den vill vara något annat än en institution inom staten – våga vara politisk. Vad det betyder i praktiken är en annan sak.

Jag tror inte att jag var ensam i att känna mig lite borttappad under föreläsningen. Kanske hade det att göra med att jag inte hade läst texterna tillräckligt noga, kanske hade det att göra med att det var mycket ovant att försöka läsa texterna ifråga på det sättet som kursen krävde. Som Emma sade så fint ”Man känner ju dem bäst från barnens bibel” – jag känner igen mig. Jag hoppas att dessa slutsatser kommer att inspirera mig att försöka mera.

Gamla Testamentet är en väldigt komplicerad samling skrifter, och jag märker att jag definitivt saknar sakkunskapen som krävs för en verkligt djup analys som jag uppfattar att krävs för att nå ”kärnan” i dess budskap från ett politiskt perspektiv. I och med att det är sagt skall jag göra mitt bästa, men var snälla och kommentera om jag missat något.

I de texter som vi behandlade var den röda tråden det narrativ som judarna skapade om deras speciella relation med Gud. De gör kanske inte anspråk till att vara exakta återgivelser av de händelser som de berättar om, utan försöker med hjälp av narrativ förklara Guds roll som monarken i en politisk hierarki.

Denna relation mellan judarna och Gud är judarnas identitet i sin helhet, intet mindre, intet mera.