De tankar som föreläsningen om Cavanaugh väckte...

Det som gör att Cavanaughs artikel är väldigt viktig är att i den ifrågasätter ett stort påstående vars existens är något som vi inte lärt oss att lokalisera. Shit, det där lät lite väl flummigt. Vad jag menar är att jag har aldrig vetat att jag tänker på staten "as a saviour" fast jag har levt hela mitt liv såsom jag skulle tro på det. Cavanaugh utmanar oss gå väldigt långt utanför vår bekvämlighetszon och ifrågasätta varför vi lever våra liv som vi gör. Det är obekvämt och skrämmande, och på grund av att jag aldrig har tänkt på de banor som Cavanaugh har jag svårt att se nyanserna i det landskap som öppnar sig - dvs frestelsen att direkt anklaga "staten" av att vara satan är ganska stor i alla fall för mig. 

Samtidigt kräver speciellt denna text en tro och en livshållning som känns mycket avlägsen och ouppnåerlig för mig just nu. Nu måste man akta för hur man uttalar sig, för denna blogg är öppen för hela världen att beskåda, och frestelsen för skenheligt mednickande är stor. Den här texten har inte ändrat mitt liv, eller mitt syn på staten eller kyrkan - men den har öppnat en dörr som jag inte visste att fanns, en möjlighet att lära sig att se på världen på ett nytt sätt.  Den är en inbjudan att resa åt ett nytt håll, att upptäcka det som finns på vägen.

Det finns mycket skenhelighet - falsk fromhet - i hur vi pratar teologi. För att vi skall klara av att på allvar växa som människor och kristna måste vi vara modiga nog för att vara ärliga nog att se hur vi fallit för frestelserna som håller oss fast i sitt mycket bekväma grepp.  Lång mening. 

Här är dagens predikan, ursäkta mitt episkt poetiska humör.

PS.

Gällande texten, det som gör "staten" till en falsk version av Kristi kropp är ju egentligen den status som vi ger den som frälsaren. Det jag menar är att staten behöver ju inte uppfattas som något kategoriskt negativt så länge den inte agerar som om den skulle vara frälsaren och så länge vi inte ser på den som frälsaren. Det är ju i sista hand vi som skapar, sprider och upprätthåller myten om staten som frälsare.